Liten

Aldrig blir man väl så liten som när mamma och pappa kommer och hälsar på... Och jag vet väl att även om mamma ibland säger saker "ja, du är ju vuxen nu Ida", så menar hon det inte alls. Jag är minstingen i familjen och den stämpeln får man dras med hela livet, trots gråa hår och rynkor. Vilka lyckligtvis inte börjat visa sig ännu.. Vad sägs om åldersnoja vid tjugo års ålder?

Hur som helst var helgen riktigt mysig och jag har nog aldrig umgåtts så intensivt med mina föräldrar förut, från morgon till kväll nonstop. I fredags var vi ute och åt trerätters, italienskt lika med gott värre och vi spenderade kvällen med att uppdatera varandra. Lördagen började med marknad ute på stan, mamma blev väldigt fascinerad. Och ja, visst är det ngt med att gå runt där bland all frukt, ost och kött med alla högljudda fransmän i bakgrunden som enligt pappa pratade med sig själva. Pappa, som kanske inte uppskattade marknaden lika mycket som sin äkta hälft men däremot studerade bilparkeringarna mer ingående, för hur beter de sig egentligen? Ja, visst är det väl ngt med stadsparkeringar också.. Speciellt franska ena. På eftermiddagen tog vi bussen till det fruktade Marseille, mamma höll hårt i väskan men distraherades av diverse skoaffärer varannan minut varav pappa ökade tempot en aning så hon inte kunde stanna. Ja, föräldrar är väl för härliga de va? Min kära mor visade även varifrån jag fått vissa gener, inga nämnda men klumpighet kan ha med det hela att göra.

Söndagen spenderade vi genom att strosa runt i Aix, njuta av solen drickandes varm choklad och diverse försök att vara kulturella. Hälsade på madam och drack te, både mamma och pappa överraskade mig med sina engelskakunskaper, tänk vad man inte vet egentligen.

Klockan fyra imorse följde jag med dem till flygplatsen för att sen skynda mig hem och sova några timmar till innan klockan blev nio och skola. Nu är snart halva tiden gjord och jag har redan min vår färdigplanerad nu; Brighton den 6 januari. Blir till att börja packa om så fort jag är hemma med andra ord, men England är en dröm som är värd lite stress, helt klart.