Tom och uppgiven

Lämnat in och nu känner jag mig... Tömd på allt?

Drar på Christian Kjellvander och fyller mig med musik i stället, imorgon är det bara att hoppa på tentaplugget. Sen ända in i kaklet så det blir dags för jullov någon gång. Gud så grejt.

Det är de små sakerna i livet

Sitter och författar pm när gick det plötsligt gick upp för mig, varför inte blogga i stället? (med andra ord jag författar ingenting, jag stirrar på en markör). Anledningen till min plötsliga inspiration är, förutom det som är självklart vill säga, jag vill inte skriva pm... Hur som helst, särskrivningar. Känn på ordet bara; särskrivningar. Jag hatar det, nästan pinsamt att säga det men det är inte mycket som kan få det att krypa i mig så mycket som att se en särskrivning. Herregud, svenska folket, skriv hellre ihop orden än isär dem. Sådärja, då kan vi bocka av mig som surkärring som inte har någonting bättre för mig än att bli grinig på två ord som borde vara ett. Japp, bara det jag ville upplysa om. Nu ska jag bli effektiv, även om jag misstänker av att jag lider av något sorts norrlandssyndrom, ni vet man pratar långsamt, det har lett till att jag numera är långsam i allt. Jag är också en jäkel på att skriva långa meningar som ni kanske kan se. Nu kan ni också få leka grintanter. Grattis.
Jag är inte bitter över mitt liv just nu. Nej. Inte alls.