Lite smått resfebrig

En månad kvar... Jag har redan resfeber, på ett positivt sätt.

Fast jag tror det är min mamma som visar tecken på mest nervositet ändå inför mitt äventyr. Igår funderade hon på hur jag skulle få plats med alla mina skor i resväskan; "Ida, du måste nog köpa en till ändå". Försökte lugna ner henne med orden att jag behöver ju faktiskt inte ha med alla mina skor till Frankrike men jag tror tyvärr inte det gjorde så mycket verkan. Inte blev det bättre av att jag tog på mig två veckors till jobb idag heller, eftersom jag därmed bara har en vecka ledigt innan jag åker. För man hinner ju verkligen ingenting på en vecka förstår ni väl, än mindre packa en resväska. Enligt min mamma, älskade mamma.

Fick äntligen tag på Anita idag, ska hämta ut lite böcker på onsdag, här ska börjas plugga! För finns det ngt jag funderar lite mer på och oroar mig för så är det att stå på flygplatsen i Marseille och inte komma ihåg den enklaste fras franska.

Idag började för övrigt sommaren här i Sverige, skönt. Tog med vovven ut på promenad imorse, hon höll nästan på att svimma, min Sita. Annars har dagen spenderats i solstolen med Stieg Larssons; "Män som hatar kvinnor". Bra bok hittills. Tack Ellenor.

På torsdag ska jag följa med mamma till stan, hon ska på magnetröntgen och jag vara moraliskt stöd, eller dylikt. Den 20 är det dags för mig med, ngn som känner för att vara moraliskt stöd? Känner faktiskt att det ska bli lite läskigt men ska ju ätnligen få svar på om det felar ngt allvarligt med mitt knä. Vi är en allt bra skröplig familj.

Pappa överraskade mig häromdagen med att erbjuda sig att köpa en dator till mig inför resan. Tack pappa sa jag och på torsdag blir det antagligen inköp.

Dags att dra sig ut i det vacka vädret igen.